Konkurrens mellan företag är välkänt. Alla tillverkande och tjänstelevererande företag kämpar om potentiella kunder. Detta är också känt som konkurrens. Dagens produkter är många och det finns ett stort antal leverantörer inom samma produktkategorier. Denna konkurrens mellan säljare är en av de viktigaste beståndsdelarna i marknadsekonomin. Denna konkurrens har ibland mycket positiva egenskaper. Hit hör framför allt tekniska framsteg för nya högkvalitativa produkter och produktionens strävan att bli allt effektivare. Resultatet av denna konkurrens är också att endast de företag eller verksamheter som långsiktigt producerar konkurrenskraftigt blir kvar på marknaden.
Konkurrens i sig definieras här som en händelse som organiseras av företag för att uppnå bästa möjliga resultat eller största möjliga framgång i en fri marknadsekonomi. Denna (fredliga) konkurrens utkämpas genom reklam, priser, villkor och service. Den verkliga vinnaren av konkurrensen är därför slutkonsumenten, eftersom denne kan välja det bästa företaget för sig själv utifrån alla dessa aspekter. Konkurrens har tre huvudfunktioner. Den första är fördelningsfunktionen. Detta förstås som konkurrensens styrande effekt. Målet är en resurssparande förskjutning till tillväxtmarknader.
En uppgift för marknadsföringen är därför att snabbt känna igen när och var en sådan tillväxtmarknad kommer att etablera sig. Den andra uppgiften är den innovationsfunktion som redan nämnts kortfattat. Konkurrensen är alltså drivkraften bakom den tekniska utvecklingen. För att vinna och behålla kunder krävs därför en framtidsorienterad produkt för att uppnå målet. Som ett resultat ökar trycket bland konkurrerande företag och alla vill vara först. Om du missar detta steg kan du snabbt förlora din stabilitet på marknaden.
Den tredje konkurrensfunktionen är distributionsfunktionen. Denna funktion används när syftet är att förhindra att ett företag får monopolställning. Den största nackdelen med ett monopol är att kunderna är beroende av en enda leverantör. På grund av monopolstrukturen kan denna leverantör sätta sina priser och kunden skulle fortfarande vara tvungen att köpa, helt enkelt för att det inte finns någon annan leverantör.
Otillbörlig konkurrens är en specialitet inom konkurrensrätten. Det är specifikt en form av lagöverträdelse. Otillbörlig konkurrens uppstår till exempel när företagens agerande strider mot allmän anständighet. Genom att använda otillåtna medel vill intrångsgöraren skaffa sig en fördel gentemot sina konkurrenter. Lagen om illojal konkurrens (UWG) utarbetades för att hantera detta brott mot lagen. Syftet med denna lag är att reglera företagens beteende i affärstransaktioner. Den är också avsedd att skydda slutkonsumenten från ett eventuellt försök till bedrägeri. Den som bryter mot god sed i konkurrenshänseende kan stämmas på förbudsföreläggande och skadestånd.
Det finns ingen standarddefinition av illojal konkurrens. Snarare finns det synonymer som kan klargöra det hela lite mer. Illojal konkurrens kan därför förstås som något som strider mot "vanlig anständighet". Handlingen måste alltså strida mot en persons känsla för anständighet. Ett annat sätt att definiera illojal konkurrens mer i detalj är ett brott mot "anständiga marknadsmetoder".
Den förmodligen viktigaste principen i UWG är förbudet mot otillbörligt kommersiellt beteende. Denna princip fastställs i avsnitt 3 i UWG. Där anges följande:
§3 - Förbud mot otillbörliga affärsmetoder
(1) Otillbörliga affärsmetoder är inte tillåtna.
(2) Affärsverksamhet som riktar sig till eller når konsumenter är otillbörlig om den inte överensstämmer med företagarens omsorg och kan påverka konsumentens ekonomiska beteende på ett betydande sätt.
(3) [...] → Se tabellen nedan.
(4) Bedömningen av kommersiellt beteende gentemot konsumenter ska baseras på genomsnittskonsumenten eller, om det kommersiella beteendet riktar sig till en viss grupp av konsumenter, på en genomsnittlig medlem av den gruppen. [...]
Det finns en bilaga till denna §3 UWG i lagen, där de alltid obehöriga kommersiella åtgärderna gentemot konsumenter förklaras ytterligare och beskrivs i detalj. Dessa inkluderar följande:
Oriktig information om undertecknandet av en uppförandekod | Otillåten användning av kvalitetsmärken och liknande | Oriktiga påståenden om godkännandet av en uppförandekod | Oriktiga uppgifter om erkännande från tredje part |
Lockerbjudanden utan hänvisning till det faktiska beståndet | Lockande erbjudanden om att sälja andra varor eller tjänster | Osann information om erbjudandets tidsbegränsning | Språkbyte i en avtalsförhandling som förs på ett främmande språk |
Falsk information om säljbarhet | Presentation av rättsliga förpliktelser som ett särskilt inslag | Reklam förklädd till information | Dold reklam i sökresultaten |
osanna påståenden om riskerna för den personliga säkerheten | Vilseledande om företagets ursprung | Snöbolls- eller pyramidsystem | Osann information om nedläggning av ett företag |
Information om hur du ökar chanserna att vinna i hasardspel | Oriktiga påståenden om läkning av sjukdomar | Osant påstående om marknadsförhållanden eller försörjningskällor | Ingen tilldelning av priser |
Felaktig tillämpning som gratis | Vilseledande om förekomsten av en order | Vilseledande om entreprenörsegenskaper | Vilseledande information om kundservice i andra medlemsstater i Europeiska unionen |
Återförsäljning av biljetter till evenemang | Vilseledande om äktheten hos konsumentrecensioner | Falska konsumentrecensioner | Rumslig kvarhållande av konsumenten |
Underlåtenhet att lämna konsumentens bostad trots uppmaning att göra det | Otillåten ihållande värvning via distansförsäljning | Köpbegäran till barn | Begäran om betalning för varor eller tjänster som inte beställts |
Information om hotet mot arbetsplatsen eller försörjningen | Vilseledande om pris och vinst | Begäran om betalning för obeställda besök i konsumentens hem den dag då avtalet ingås. |
Det bör noteras att detta utdrag inte återspeglar hela bilagan, utan endast rubrikerna för de enskilda numren.
Förhållandet mellan avsnitt 3 II och avsnitt 5 eller avsnitt 5a i UWG bör analyseras mer ingående. När det gäller konsumentskyddsbrott har §§ 5 och 5a företräde framför § 3 II UWG. Tillämpning av § 3 II UWG är därför endast möjlig om det kommersiella beteendet inte kan bedömas enligt §§ 4, 5 och 5a UWG. Avsnitt 3 II UWG är då en catch-all-bestämmelse i förhållande till de andra standarderna.
Syftet med standarden är att säkerställa en ännu högre Rättssäkerhet för att säkerställa att så är fallet. Av denna anledning har ett stort antal möjliga fallstudier också tagits med i bilagan till UWG (se ovan). Denna lista med exempel kan ses som en "svart lista". Det innebär att var och en av dessa kommersiella handlingar måste anses vara otillbörlig under alla omständigheter och därför är förbjuden.
Vid bedömningen av om en kommersiell handling är en otillbörlig kommersiell handling är det därför också nödvändigt att beakta bilagan enligt § AVSNITT 3 III UWG ska bedömas. Detta innebär i sin tur att respektive brott också måste bedömas mycket nära de exempel som finns i bilagan. Det finns därför ingen analog tillämpning. Om fakta eller omständigheter därför endast är mycket lika eller till och med endast jämförbara med dem i bilagan, kan det vara eller inte nödvändigtvis vara en otillbörlig affärsåtgärd.
Som ett resultat av detta har lagstiftaren upprättat en mycket detaljerad lista. Analog tillämpning av standarden på andra liknande situationer är också utesluten av det skälet att standarden kan och måste tillämpas på samma sätt i medlemsstaterna. Vid en avvikande tillämpning skulle förhållanden i ett medlemsland kunna behandlas annorlunda än i ett annat. Detta måste därför förhindras.
Det är inte alltid omedelbart klart om ett företags agerande verkligen är oskäligt eller inte. Dessa kommersiella handlingar gentemot konsumenter och inte företagare eller tjänsteleverantörer måste därför också bedömas separat. Den så kallade genomsnittskonsumenten ger ytterligare insikt. I detta fall undersöks det ekonomiska beteende som kan förväntas av gruppen av alla konsumenter. Efter att ha konstaterat hur denna genomsnittskonsument kommer eller inte kommer att bete sig, fastställs resultatet av den illojala konkurrensen eller företagets tillåtna handling.
Det finns dock ett undantag. Om en kommersiell handling riktar sig till en särskilt identifierbar och sårbar grupp av människor, bedöms den också ur detta perspektiv. En genomsnittskonsument bildas då som medlem av denna grupp och är då avgörande. Till dessa särskilt sårbara grupper hör till exempel barn eller äldre. Andra grupper är naturligtvis tänkbara.
En ytterligare princip i samband med illojal konkurrens är förbudet mot vilseledande och lockande erbjudanden enligt § 5 UWG och utelämnandet av informationsskyldigheter enligt § 5a UWG. I 5 § UWG anges följande:
§ Avsnitt 5 - Vilseledande kommersiellt beteende
(1) Varje person som utför en vilseledande kommersiell handling som sannolikt kommer att förmå konsumenten eller annan marknadsaktör att fatta ett transaktionsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat skall anses ha handlat otillbörligt.
(2) En kommersiell handling är vilseledande om den innehåller osanna påståenden eller annan vilseledande information om följande:[...}
Siffrorna efter punkt 2 omfattar kommersiella aktiviteter som är vilseledande. Detta inkluderar till exempel vilseledande eller osanna påståenden om: nödvändig Varornas egenskaper eller tjänst i förhållande till produktens eller tjänstens tillgänglighet, art, utformning, fördelar och risker, sammansättning, tillbehör, process eller tidpunkt för tillverkning, kvantitet eller kvalitet, ursprung eller förväntade resultat.
På samma sätt får inga vilseledande kommersiella handlingar utföras som syftar till avsaknaden av en viss prisfördel, priset eller sättet. En kommersiell handling är också vilseledande om den, i samband med marknadsföring av varor eller tjänster, inklusive jämförande reklam, är avsedd att vilseleda. Risk för förväxling med en annan vara eller tjänst eller med en Varumärke av en annan Konkurrent framkallas. Att sänka ett pris och marknadsföra det om priset endast gäller under en orimligt kort tidsperiod anses vara vilseledande.
Dessa bestämmelser avser aktiva kommersiella handlingar. Även vilseledande genom underlåtenhet är dock tänkbart. Detta regleras i § 5a i UWG. Där anges följande:
§ 5a - Vilseledande genom utelämnande
(1) Den som vilseleder en konsument eller annan marknadsaktör genom att undanhålla väsentlig information skall också handla otillbörligt,
1. som konsumenten eller annan marknadsaktör behöver under de särskilda omständigheterna för att fatta ett välgrundat affärsbeslut, och
2. om underlåtenheten att lämna uppgifter sannolikt kommer att leda till att konsumenten eller den andra marknadsaktören fattar ett transaktionsbeslut som denne annars inte skulle ha fattat. [...]
Logiskt sett är förutsättningen att näringsidkaren också har en skyldighet att tillhandahålla information. Detta föreligger alltid om det beslutas av en specialdomstol eller om marknadsaktören kan förvänta sig detta i god tro eller i enlighet med korrekt marknadspraxis. Entreprenören eller tjänsteleverantören måste noggrant väga informationens betydelse för marknadsaktören. Ju större betydelse informationen har för affärsbeslutet, desto mer sannolikt är det att näringsidkaren eller tjänsteleverantören rimligen kan förväntas vidarebefordra denna information.
Den fråga som måste ställas är därför alltid: Är undanhållandet av informationen anledningen till att företagaren eller tjänsteleverantören har fattat ett affärsbeslut eller inte? Om så är fallet finns det en möjlighet att det rör sig om en otillbörlig handling enligt § 5a UWG. Det är dock alltid ett beslut från fall till fall.
Men vad händer egentligen med företag eller tjänsteleverantörer om de bryter mot UWG? Bestämmelserna om straff och böter finns också i UWG. Dessa återfinns i paragraferna 16, 19 och 20 i UWG. I tveksamma fall kan en överträdelse av UWG leda till böter eller till och med fängelse. Påföljderna omfattar
Den som handlar i strid med avsnitt 7 UWG kommer också att straffas. Detta gäller både uppsåtligt och av oaktsamhet. § 7 UWG handlar bland annat om telefonsamtal som görs utan föregående uttryckligt samtycke från den uppringda personen. Där står följande:
§7 - Oskäliga trakasserier
(1) En kommersiell handling som oskäligt trakasserar en marknadsaktör är förbjuden. Detta gäller i synnerhet reklam, även om det är uppenbart att den tillfrågade marknadsaktören inte vill ta emot denna reklam.
(2) Orimliga trakasserier ska alltid förutsättas
1. Reklam via telefonsamtal till en konsument utan dennes föregående uttryckliga samtycke eller till en annan marknadsaktör utan dennes åtminstone förmodade samtycke,
2. vid reklam via automatisk uppringningsmaskin, fax eller elektronisk post utan adressatens uttryckliga förhandsgodkännande, eller [...].
Vid ett fall enligt avsnitt 7 (1) mening 1 i kombination med (2) nummer 1 eller 2, kan gärningsmannen dömas till böter på upp till 300 000 euro.
Ett av syftena med denna standard är att skydda marknadsaktörernas privata och affärsmässiga sfär gentemot företag och tjänsteleverantörer. Detta skydd är inte längre garanterat om du har att göra med någon som agerar i en affärsmässig kapacitet utan eller till och med mot din vilja. Människor störs därför i sin frid och ro eller i andra aktiviteter. Skyddet av den privata och affärsmässiga sfären har därför en högre prioritet än företagarens eller tjänsteleverantörens ekonomiska vinstmotiv.
Trakasserier skall särskilt antas om en kommersiell handling, särskilt reklam, påtvingas mottagaren mot dennes igenkännliga eller förmodade vilja och kan uppfattas som irriterande oavsett dess innehåll. Detta är fallet om marknadsaktörens uppmärksamhet avleds från andra angelägenheter eller om hans anläggningar eller resurser är uppbundna. Trakasserier föreligger inte bara för att mottagaren inte är intresserad av reklamen. Om reklamen strider mot moraliska, religiösa, ideologiska eller politiska åsikter är det därför inte alltid nödvändigtvis ett fall av § 7 UWG. 7 § I UWG är därför inte ett instrument för att kontrollera innehållet i en annons.
Huruvida ett sådant brott enligt § 7 UWG föreligger avgörs även här av en genomsnittlig marknadsaktör. I detta specifika fall handlar det alltså inte om den subjektiva uppfattningen hos den potentiellt störda personen, utan hos genomsnittskonsumenten som normalt är informerad, uppmärksam men kritisk (liknande vilseledande eller aggressivt kommersiellt beteende). En annan likhet är att om företagarens eller tjänsteleverantörens åtgärd riktar sig till en viss grupp, t.ex. barn, pensionärer eller utlänningar, måste genomsnittskonsumenten eller den genomsnittliga marknadsaktören också bildas från denna grupp.
Det är också möjligt att utfärda en varning till en företagare eller tjänsteleverantör. En varning är möjlig om den person som varnas beter sig felaktigt. Detta kan till exempel vara fallet om de har placerat vilseledande reklam. Denna varning är dock bunden till företagare. Det innebär att endast företagare eller tjänsteleverantörer får utfärda varningar till varandra. Detta kallas för aktiv legitimering. En privatperson saknar detta. Den som varnar och den som varnas måste därför vara konkurrenter, vilket är fallet om de står i ett konkret konkurrensförhållande. Detta kan bekräftas om båda företagen erbjuder identiska varor eller tjänster. Förutom företag står möjligheten att utfärda en varning också öppen för vissa sammanslutningar. Hit hör t.ex. konsumentrådgivningen eller konkurrensmyndigheten.
En sådan varning måste ta upp vissa punkter för att vara rättssäker. Det handlar om fakta i målet, en motivering med skäl, en uppmaning att upphöra med hot om rättsliga åtgärder, en uppmaning att ersätta kostnaderna för Juridiska kostnader och en fullmakt. Det primära syftet med denna varning är att stoppa entreprenören eller tjänsteleverantören från att agera. Om motparten till varningen inte undertecknar den straffsanktionerade förbudsförklaringen, finns det fortfarande Rättslig process öppna.
Om du behöver en erfaren Advokat Om du har problem med ett varningsbrev eller en konkurrent, kommer vi gärna att vara din lämpliga och kompetenta kontakt för dina reklamrättsliga frågor.
Huvudkontor - Kerpen
Patrick Baumfalk, advokat
Huvudgata 147
50169 Kerpen
Tyskland
Filialkontor - Witten
Patrick Baumfalk, advokat
Berliner Strasse 4
58452 Witten
Tyskland
Vår samarbetspartner i USA, FL, Merritt Island, Spacecoast och Miami, USA:
Alexander Thorlton, Esq. - Tysk-amerikanska fastighets- och immigrationsrättscentret, LLC
Webdesign & SEO från Baumfalks tjänster