Inom strafflagen behandlas socialförsäkringsbedrägeri i den tjugoandra avdelningen under rubriken Bedrägeri och otrohet. Ibland kan de mest varierande typerna av Bedrägeri deras föreskrifter. Dessa omfattar till exempel allmänt bedrägeridatorbedrägeriet, Bidrag och Investeringsbedrägerier genom kreditbedrägeri/sportsbettingbedrägeri eller bedrägligt förvärv av förmåner.
I § 266a StGB regleras särskilt innehållande och förskingring av lön. Den lyder som följer:
§ Avsnitt 266 - Innehållande och förskingring av lön
(1) En arbetsgivare som undanhåller en arbetstagares socialförsäkringsavgifter, inklusive avgifter för sysselsättningsfrämjande åtgärder, från uppbördsmyndigheten, oavsett om ersättning betalas eller inte, ska dömas till ett fängelsestraff på högst fem år eller till böter.
(2) En arbetsgivare som
1. lämnar oriktiga eller ofullständiga uppgifter om förhållanden som är relevanta enligt socialförsäkringslagstiftningen till det organ som ansvarar för att ta ut avgifterna, eller
2. underlåter att informera det organ som ansvarar för att ta ut avgifterna om omständigheter som är relevanta enligt socialförsäkringslagstiftningen och därmed åsidosätter sina skyldigheter
och därmed innehåller socialförsäkringsavgifter som ska betalas av arbetsgivaren, inbegripet arbetsfrämjande åtgärder, oavsett om ersättning betalas eller inte. [...]
Den som undanhåller eller underlåter att anmäla lön till myndigheterna i enlighet med § 266a StGB kan och kommer sannolikt att åtalas för socialförsäkringsbedrägeri. Detta innebär att endast arbetsgivaren kan göra sig skyldig till brott enligt § 266a StGB. Socialförsäkringsbedrägeri från arbetsgivarens sida är möjligt i fyra olika konstellationer.
1. Arbetsgivaren har möjlighet att hålla inne avgiftsbetalningar från avgiftsuppbördscentralen.
2. Företagaren underlåter att informera inkassobyrån om väsentlig information.
3. Arbetsgivaren håller inne delar av lönen och drar inte av dem.
4 Arbetsgivaren lämnar felaktig information om delar av lönen.
Det är viktigt att notera att det inte spelar någon roll om företaget eller arbetsgivaren går med vinst eller inte. Enligt dessa fakta är det därför endast relevant om den anställde måste betala sociala avgifter eller inte. Huruvida du är arbetsgivare kan avgöras med hjälp av den allmänna definitionen. En arbetsgivare är den som anställer en arbetstagare. Arbetsgivarens skyldigheter är därför att betala ersättning till den anställde och att ge instruktioner till den anställde.
Jämfört med andra länder har människor i Tyskland ett exceptionellt socialförsäkringssystem. Detta system stöds endast av avgifter från arbetstagare och arbetsgivare. Arbetsgivaren är därför skyldig att beräkna dessa socialförsäkringsavgifter och betala dem till den behöriga myndigheten. Socialförsäkringssystemet består av olika grenar. Dessa inkluderar: sjukförsäkring, pensionsförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, långtidsvårdförsäkring, olycksfallsförsäkring, pay-as-you-go-bidrag och en insolvensavgift.
Avgifterna ska betalas till olika uppbördscentraler. Dessa inkluderar respektive sjukförsäkringsfond för sjuk- och långtidsvårdsförsäkring, avgiften för eventuell insolvens och avgifter i pay-as-you-go-systemet. Pensionsförsäkring betalas till pensionsförsäkringsfonden och arbetslöshetsförsäkring till arbetsförmedlingen. Eventuella bidrag till olycksfallsförsäkring går till arbetsgivarnas ansvarsförsäkringsföreningar och olycksfallsförsäkringsbolag.
Den anställde själv behöver inte vidta några åtgärder när det gäller att betala avgifterna. Detta är helt och hållet arbetsgivarens ansvar, beroende på anställningsförhållandet med den anställde. Avgifterna betalas delvis av båda parter, men endast arbetsgivaren är ansvarig för att betala dem. Nivån på avdragen beror på den anställdes lön.
I dagsläget är det så att arbetstagaren och arbetsgivaren betalar lika stora avgifter från en bruttolön på 2000,00 euro. Löner mellan 2000,00 € och 520,00 € gynnar den anställde, vilket innebär att den anställde betalar mindre. Om den anställde är anställd som GFB (marginalanställd) betalar den anställde inte längre sina egna avgifter. I detta fall måste arbetsgivaren betala avgifterna till Federal Miners' Insurance Association, oavsett var den anställde faktiskt är försäkrad.
För många anställda som erhåller ett avgångsvederlag är det en intressant fråga i vilken utsträckning skatt och eventuellt sociala avgifter ska betalas på detta. Ett avgångsvederlag är inget annat än en ersättning från arbetsgivaren till den anställde som kompensation för att denne förlorar sitt arbete. Man måste skilja mellan ett äkta och ett oäkta avgångsvederlag. Ett äkta avgångsvederlag är ett vederlag för förlorad anställning.
Denna form av avgångsvederlag omfattas inte av sociala avgifter. I synnerhet är denna betalning inte ersättning. Ett oäkta avgångsvederlag är en betalning som arbetsgivaren gör vid anställningsförhållandets upphörande för att reglera arbetstagarens fordringar på arbetsgivaren. Det kan t.ex. vara en fordran på lön. Detta är intressant i förfaranden om uppsägningsskydd. Exempel: Den anställde sägs upp utan uppsägningstid. I förfarandet omvandlas uppsägningen till en uppsägning med uppsägningstid och ett löneanspråk för uppsägningstiden uppstår därmed.
Den retroaktiva löneutbetalningen kan då i dagligt tal kategoriseras som avgångsvederlag, men förblir ett oäkta avgångsvederlag. Eftersom det inte är ett äkta avgångsvederlag i detta specifika fall, ska betalningen betraktas som ersättning. Du är då också skyldig att betala eller bidra till socialförsäkringar och kan inte undanta dig från detta. Avgångsvederlaget är också inkomstskattepliktigt i sin helhet.
En annan punkt som måste lyftas fram är skenbart egenföretagande. Pseudosjälvständighet är ett avtalsförhållande som från utsidan ser ut som ett uppdrag för en egenföretagare, men som kan kategoriseras som ett anställningsförhållande när det gäller dess faktiska struktur och definitionerna av arbetstagare och arbetsgivare.
Om så är fallet måste verksamheten registreras som socialförsäkringspliktig. Den vanligaste målgruppen som berörs av detta är frilansare och frilansanställda. Frilansare behöver inte registrera ett företag eller betala handelsskatt. I de flesta fall har frilansare registrerat en bransch och måste betala branschskatt.
Förutom de vanliga anställda i ett företag finns det också anställda som tillhandahåller tjänster för företaget under ett kontrakt för arbete eller tjänst. Skillnaden här är att de inte behöver följa arbetsgivarens instruktioner. På grund av denna bedömning antar arbetsgivaren ibland felaktigt att dessa inte är anställda utan egenföretagare. Om så vore fallet skulle ingen socialförsäkring betalas.
Den § Avsnitt 266a StGB är ett särskilt brott. I de fall som avses i punkterna ett till tre kan därför endast arbetsgivaren vara gärningsman. Detta gäller även verkställande direktörer och styrelseledamöter i bolag samt bolagsmän som är behöriga att företräda handelsbolag. En arbetsgivare hyr in personal från en uthyrare inom ramen för ett avtal om uthyrning av arbetskraft. Dessa anställda utför sedan endast det arbete som inhyraren anvisar. Inhyraren är dock fortfarande skyldig att betala avgifterna.
§ Avsnitt 266a StGB avser innehållning av arbetsgivaravgifter. Detta är därför ibland den viktigaste tillämpningen av standarden. Föremålet för brottet och föremålet för åtgärden är därför arbetstagarens socialförsäkringsavgifter, inklusive anställningsstöd. Även om det är fråga om arbetstagaravgifter är arbetsgivaren fullt ansvarig för dessa. Bedömningsgrunden är ersättningen. Det innebär att hänsyn ska tas till alla inkomster som den anställde får i samband med anställningen. Engångsersättningar eller inkomster utgör inte ersättning så länge de är undantagna från lönebeskattning.
Brottet är fullbordat om överföringen inte har ägt rum senast på förfallodagen. Det fullbordas också vid samma tillfälle. Punkt två reglerar innehållandet av arbetsgivaravgifter. Anledningen till denna andra punkt är lagen om att intensifiera kampen mot olaglig anställning. Den innehåller också ett möjligt bedrägeriliknande brott om arbetsgivaren inte betalar avgifterna. Detta gäller endast arbetsgivaravgifter, t.ex. avgifter för olycksfallsförsäkring. Endast bedrägeriliknande eftersom det i det specifika fallet inte beror på ett bedrägeri eller ett fel.
När det gäller punkt 2 nr. 1 kräver detta brott specifikt att arbetsgivaren har lämnat felaktiga eller ofullständiga uppgifter till inkassobyrån. Denna information avser beloppet eller orsaken till betalningsskyldigheten. Information om ersättningsbeloppet eller förekomsten av anställningsförhållandet är tänkbar. I samband med en underlåtenhet (underlåtenhetsbrott) ger paragraf två nr 2 ytterligare information.
Det handlar framför allt om att gärningsmannen inte har underrättat indrivningsföretaget om viktiga omständigheter som rör skyldigheten att betala avgifter. En viktig aspekt av denna underlåtenhet är odeklarerat arbete. Om deklarationer görs men vissa fakta utelämnas är brottet dock endast ofullständigt. Följden av detta brott är också innehållande av arbetsgivaravgifter.
Enligt lag betraktas alla som regelbundet utför arbete för vilket inga skatter och sociala avgifter betalas som svartarbetare. Det innebär att svartarbete är olagligt, oavsett om du är arbetstagare eller arbetsgivare. Sådant svartarbete kan också leda till åtal för skattebrott eller bedrägeri med sociala förmåner.
Lagen om bekämpning av odeklarerat arbete och olaglig anställning har inte varit i kraft särskilt länge. För att vara mer exakt har den endast varit i kraft sedan 01.08.2004. Odeklarerat arbete är tänkbart i följande möjliga men inte uttömmande konstellationer: Överträdelse av skattelagstiftning, socialförsäkringslagstiftning, registreringsplikt eller avsaknad av företagsregistrering. Ett ytterligare krav är att beteendet måste vara vinstinriktat.
En liten tjänst åt en granne mot ersättning är ännu inte svartarbete. Men om det finns en överenskommelse om att göra regelbundna inköp och du alltid får samma "ersättning" för detta, kan det eventuellt redan vara olaglig anställning.
Svartarbete är inget annat än att arbeta mot betalning utan att myndigheterna känner till det och utan att vara registrerad som anställd. Vinsten från sådant svartarbete är densamma på båda sidor. Den anställde får en högre lön eftersom ingen skatt och sociala avgifter ska betalas. Detsamma gäller för arbetsgivaren, eftersom denne inte behöver eller kommer att behöva betala några avgifter. Förutom fördelar för båda parter finns det också nackdelar.
Det innebär att ingen av parterna har några krav på den andra. Om arbetsgivaren inte betalar lön efter utfört arbete har den anställde inte heller rätt till lön. Om den anställde inte har utfört sitt arbete på rätt sätt och skador uppstår har arbetsgivaren inte heller något krav på ersättning. Dessutom har den anställde inget sjukförsäkringsskydd för olycksfall i arbetet, arbetsmiljö och säkerhet. Det finns också en risk att bli ertappad med att arbeta olagligt. Risken för svartarbete kan leda till antingen böter eller fängelse.
Eventuell olaglig anställning kontrolleras av den ansvariga tullmyndigheten. En inspektion behöver inte meddelas i förväg. Om några överträdelser upptäcks leder detta till rättsliga åtgärder, eftersom den allmänna åklagarmyndigheten kommer att utreda och straffrättsliga förfaranden kommer att tas upp i de vanliga domstolarna.
Skatteflykt (i det här fallet skatteflykt från inkomstskatt) organiseras av 370 § Fiscal Code reglerad. Mer exakt står det så här:
§ 370 AO - Skatteflykt
(1) Ett fängelsestraff som inte överstiger fem år eller ett bötesstraff ska utdömas för varje person som
1. ger skattemyndigheterna eller andra myndigheter felaktig eller ofullständig information om skatterelevanta fakta,
2. i strid med sin skyldighet underlåter att informera skattemyndigheterna om skatterelevanta omständigheter, eller
3. underlåter att använda skattemärken eller skattemärken i strid med skyldigheten
och därigenom minskar skatten eller erhåller omotiverade skatteförmåner för sig själv eller annan person.
(2) Försöket är straffbart. [...]
Det bör här påpekas att när det gäller svartarbete eller socialförsäkringsbedrägeri och skatteflykt är det fråga om två enskilda eller separata brott som måste bedömas separat. Sådana fall är särskilt svåra eftersom ett stort antal myndigheter är inblandade. Till dessa hör: skattemyndigheten, polismyndigheten med den utredande åklagarmyndigheten, tullmyndigheten, FKS (Finanzkontrolle Schwarzarbeit) eller till och med pensionsförsäkrings-, sjukförsäkrings- och arbetsförmedlingen.
Skatteflykt föreligger redan om arbetsgivaren inte redovisar löneskatten till skattemyndigheten i sin helhet eller i tid. Enligt den § 370 AO Det saknar därför betydelse om arbetsgivaren betalar hela eller delar av beloppet efter den 10:e dagen i registreringsperioden. Som en del av sanktionsbedömningen extrapoleras nu den anställdes utbetalda svarta löner till bruttolöner. Vid partiellt svartarbete extrapoleras sedan den del av svartarbetet som extrapolerats på samma sätt som vid fullt svartarbete.
Eftersom arbetsgivaren måste ha fått den anställdes skatteuppgifter som en del av den icke partiella svarta betalningen, beräknas den partiella svarta betalningen också på samma sätt som den icke partiella svarta betalningen. Detta innebär att om den anställde är kategoriserad i skatteklass III, kommer skatten också att omräknas på grundval av skatteklass III. Detta görs för att skydda den anställde. Om den svartarbetandes skatteuppgifter inte finns tillgängliga, räknas skatten om med hjälp av skatteklass VI. Detta är den högsta beskattning som för närvarande gäller för anställda i Tyskland.
En annan typ av skadebedömning används för marginellt anställda. I regel ska arbetsgivaren betala ett schablonbelopp i löneskatt och sociala avgifter vid anställning av en marginellt sysselsatt person. Någon beräkning enligt ovan sker dock inte. Förlusten är därför det schablonbelopp som inte har betalats.
De konsekvenser som hittills diskuterats har främst rört arbetsgivaren. Men anställda måste också räkna med konsekvenserna av odeklarerat arbete eller socialförsäkringsbedrägeri. De ansvariga myndigheterna, såsom den federala arbetsförmedlingen, sjukförsäkringskassor och pensionsförsäkringsgivare, vill hålla anställda ansvariga. Eftersom inga sociala avgifter och inkomstskatt har betalats för det utförda arbetet och därmed ersättningen, hotas de anställda med böter och efterskottsbetalningar.
I tveksamma fall kan dessa uppgå till upp till 500 000,00 euro. I de flesta fall kommer socialförsäkringsavgifterna för de senaste fyra åren eller mindre att krävas in. Konsekvensen av olaglig anställning fortsätter att vara förfaranden för skatteflykt och brott mot skyldigheten gentemot socialförsäkringsmyndigheterna och de relevanta kontoren som är skyldiga att rapportera.
I detta sammanhang har fokus hittills legat på socialförsäkringsbedrägerier och de därmed sammanhängande straffrättsliga skatteförfarandena för olaglig anställning. Allmänna straffrättsliga skatteförfaranden kan emellertid också initieras av andra utlösande faktorer. Dessa kan ibland vara för företagare: Kassaregistret innehåller avvikelser, företaget har inte klarat en skatterevision, ett anonymt klagomål har lämnats in till skattemyndigheten, det finns kapitalinvesteringar utomlands, den upprättade skattedeklarationen är orealistisk eller tvivelaktigt höga kontantinsättningar görs.
Detta är dock bara några exempel på varför ett straffrättsligt skatteförfarande kan inledas. Det bör noteras att nästan alla situationer kan kategoriseras som misstänkta.
I de flesta fall plågas du av dåligt samvete eftersom du vet att du har gjort något fel som indirekt skadar befolkningen och staten. Du kommer ofta på idén att anmäla dig själv i hopp om att straffet ska bli mildare eller till och med att inget straff alls ska utdömas. Det viktiga att komma ihåg här är att om förfarandet redan har inletts eller inletts, är det frivilliga avslöjandet inte längre till någon nytta. Den frivilliga redovisningen är då förverkad när myndigheterna har påbörjat sina utredningar. Ur ett annat perspektiv har det frivilliga utlämnandet logiskt sett effekten att straffrättsliga förfaranden eller utredningar inleds eller påbörjas i vilket fall som helst.
Om den frivilliga redovisningen var effektiv och skatter och räntor betalades är det inte ovanligt att förfarandet läggs ned. Om den frivilliga redovisningen inte är effektiv kan åtal väckas. En avsiktlig anmälan ger därför endast skydd om ingen utredning ännu har inletts. Det är därför tillrådligt att avvakta med detta steg eller, i enskilda fall, att inhämta en första juridisk rådgivning från en specialiserad advokat mot en avgift.
Huvudkontor - Kerpen
Patrick Baumfalk, advokat
Huvudgata 147
50169 Kerpen
Tyskland
Filialkontor - Witten
Patrick Baumfalk, advokat
Berliner Strasse 4
58452 Witten
Tyskland
Vår samarbetspartner i USA, FL, Merritt Island, Spacecoast och Miami, USA:
Alexander Thorlton, Esq. - Tysk-amerikanska fastighets- och immigrationsrättscentret, LLC
Webdesign & SEO från Baumfalks tjänster