Straffrätt

Advokatbyrå för straffrätt i Kerpen, Köln och Witten

Straffrätt | Din försvarsadvokat, pålitlig och specialiserad

Vi arbetar med straffrätt!

Advokatbyrå för straffrätt i Kerpen, Köln och Witten

Advokat för - Arbetsrätt | Straffrätt | IT-rätt | Dataskydd

Lagstiftningen i Tyskland delas in i de två huvudområdena privaträtt och offentlig rätt. Privaträtten har till uppgift att reglera de enskilda rättsförhållandena mellan medborgarna. Hit hör avtalsrättsliga problem, familjerättsliga problem som äktenskapsrätt eller arvsrätt, men även arbetsrätt. Även skadeståndsansvar vid kränkning av rättsliga intressen kan bli aktuellt. Den offentliga rätten reglerar däremot förhållandet mellan innehavare av offentlig makt (suverän makt) såsom staten och enskilda privaträttsliga subjekt, dvs. medborgarna i ett land. 

På det privaträttsliga området är parterna i tvisten således jämställda, medan det på det offentligrättsliga området finns ett förhållande av över- eller underordning. Inom ramen för den modifierade subjektsteorin görs en åtskillnad mellan offentlig rätt och privaträtt beroende på om en befintlig rättslig norm uteslutande bemyndigar eller förpliktar en innehavare av suverän makt. Om så är fallet har vi att göra med offentlig rätt.

Straffrätt som en del av den offentliga rätten

Straffrätten som en del av den offentliga rätten

Straffrätten, även känd som brottmålsrätten, är ett område inom tysk rätt och är officiellt en del av den offentliga rätten. De lagar som reglerar de enskilda brotten och de processuella kraven är strafflagen (StGB) och straffprocesslagen (StPO). Straffrätten handlar alltså om statens (den suveräna maktens) krav på bestraffning av en påstådd gärningsman. 

Den tyska strafflagen (Strafgesetzbuch) kriminaliserar vissa handlingar (indelade i olika avsnitt). Det kan röra sig om kroppsskada, stöld, bedrägeri, dråp och mord. Eftersom det rör sig om en bestraffning av individen från statens sida, möts staten och medborgaren inte på lika villkor och de tillämpliga normerna ger den suveräna makten rätt att bestraffa. En klassisk form av offentlig rätt.

Syftet med detta straff är att ha en pedagogisk effekt på gärningsmannen genom så kallad "särskild prevention". Straffet har också en avskräckande effekt på befolkningen i allmänhet. Detta kallas "allmänprevention". Försoning för det begångna brottet är förtrycket av gärningsmannen, vilket också är en följd av statens bestraffning av gärningsmannen.

Särskilda förebyggande åtgärder
"Försök att förhindra framtida brott av en gärningsman genom att vidta vissa åtgärder."

Allmänt förebyggande
"En allmän avskräckande eller skyddande åtgärd för att förhindra eller minska frekvensen och allvarlighetsgraden av brott mot den allmänna befolkningen."

Gärningsmannen själv straffas i domstolens straffrättsliga förfaranden, som vanligtvis slutar med ett strafföreläggande eller en dom. Särskilda bestämmelser gäller dock fortfarande på området för straffrätt för minderåriga. Straffrätten tjänar alltså det specifika syftet att skydda särskilt viktiga rättsliga intressen och straffa gärningsmannen vid en överträdelse av rättsliga intressen. Genom att skydda dessa rättsliga intressen är målet att bevara den rättsliga freden och upprätthålla det allmänna bästa. Liv och fysisk integritet betraktas som särskilt viktiga rättsliga intressen.

Exempel: Du går till den närliggande stormarknaden och plötsligt blir du gripen bakifrån. Gärningsmannen slår dig urskillningslöst och stjäl din plånbok. Du får en sårskada i ansiktet.

Gärningsmannens handlingar är personligt skadliga för dig. Du skadar dig själv och blir rånad. Ur en annan synvinkel kan samhället som helhet inte acceptera eller tolerera gärningsmannens beteende. Fredlig samexistens i hela landet fungerar bara om vi följer de sociala riktlinjerna och kriminaliserar de ovan nämnda handlingarna. I detta exempel kunde gärningsmannen ha gjort sig skyldig till misshandel enligt 223 § StGB, stöld enligt 242 § StGB eller till och med rån enligt 249 § StGB.

Straffrätt, advokat för straffrätt, advokat för straffrätt, försvarsadvokat, advokat för straffrätt Köln, advokat för straffrätt Kerpen, advokat för straffrätt Witten, advokat för straffrätt Köln, advokat för straffrätt Kerpen, advokat för straffrätt Witten

Statens våldsmonopol inom straffrätten

Statens monopol på användning av våld

Självförsvar är förbjudet i Förbundsrepubliken Tyskland. Våldsmonopol är den rätt som endast staten har att vidta åtgärder mot enskilda medborgare och att straffa dem. Det innebär att endast staten får fängsla, anhålla eller i absoluta undantagsfall skada en person. Detta skulle kunna göras av polismyndigheterna. Syftet med detta monopol är att se till att människor inte hämnas och, i tveksamma fall, skadar eller slåss mot sig själva. Detta skulle få den skadliga effekten att rättsstatsprincipen permanent störs.

Materiell straffrätt

Materiell rätt

Som en del av den offentliga rätten kan straffrätten återigen delas in i materiell och formell straffrätt. Med materiell straffrätt avses de normer som är kriminaliserade enligt strafflagen. Detta är de vanliga brottstyperna. Det måste alltid finnas minst fyra förutsättningar för ett brott. Dessa skulle inkludera att brottet är förbjudet enligt lag, att det möjliga straffet är nedskrivet, att gärningsmannen inte har några skäl för rättfärdigande vilket skulle innebära att inget straff utdöms och att gärningsmannen agerar klandervärt. En gärningsman är inte klandervärd om han kan ange ursäktliga skäl för sitt brott. 

Den materiella straffrätten besvarar därför frågan om huruvida gärningsmannen har begått en brottslig handling eller inte. Normerna för administrativa förseelser faller också under den materiella rätten. Det rör sig dock inte om brott, utan endast om administrativa förseelser. De är också olagliga, men de ska endast betraktas som mindre överträdelser av lagen. Exempel på detta är att lyssna på hög musik efter kl. 22.00 eller hastighetsöverträdelser. De rättsliga följderna är i regel endast böter och inte frihetsstraff.

Brottsbalken

StGB

Så snart rättsliga intressen som är särskilt skyddsvärda påverkas av en förseelse, kommer tillämpningen av straffrätten alltid i fråga. Detsamma gäller om allmänintresset kräver att gärningsmannen straffas.

Den tyska strafflagen (StGB) är återigen uppdelad i två delar. Först den allmänna delen och sedan den särskilda delen. Båda delarna kan inte klara sig utan varandra. Den allmänna delen innehåller information om brottsläran och dess rättsliga konsekvenser, samt bestämmelser om bedömning av brott. Ett exempel på detta är § 46 StGB, som anger principerna för straffmätning. När domstolen fastställer straffet måste den bland annat beakta gärningsmannens motiv och mål, hans läggning eller det sätt på vilket brottet utfördes. Detta är dock inte de enda principerna.

Den särskilda delen av straffrätten utgörs av de enskilda brott som är straffbara. Detta beroende är särskilt relevant om ett brott endast beskriver en viss straffskala och inte anger en specifik nivå. Den allmänna delen fungerar då som en vägledning till den specifika straffnivån. Som nämnts ovan reglerar den allmänna delen aspekter som måste beaktas vid beräkningen av straffnivån. Brotten i det särskilda avsnittet kan delas in i följande kategorier:

  • Brott mot stat och samhälle - Det berörda rättsliga intresset är den demokratiska rättsstaten.
  • Brott mot person - Det rättsliga intresse som berörs är enskilda personers hälsa och liv. Följaktligen är det inte tillåtet att skada eller döda människor.
  • Brott mot egendom - Detta avser stöld eller förstörelse av eller skada på egendom.

Ett avsnitt i den särskilda delen av strafflagen är alltid uppdelat i brottsrekvisit och rättsliga följder. För att en gärningsman ska kunna straffas måste han ha uppfyllt alla objektiva och subjektiva rekvisit för brottet. Dessutom måste gärningsmannen ha agerat kausalt och brottet måste objektivt kunna tillskrivas honom. Gärningsmannens handling är kausal om brottet inte kan tänkas bort utan att framgången i sin konkreta form upphör att existera. Brottet är således en förutsättning för framgång. 

Denna definition är också känd som "conditio-sine-qua-non"-formeln. Brottet är objektivt tillräkneligt om gärningsmannen har skapat en rättsligt underkänd risk som realiseras i brottets framgång. De objektiva brottsrekvisiten är alltid de som måste vara objektivt föreliggande. Ett exempel på detta är § 212 StGB (dråp), där en annan persons död måste vara objektivt föreliggande.

De subjektiva rekvisiten för brottet beskriver, åtminstone när det gäller § 212 StGB och de flesta andra, att gärningsmannen måste ha begått brottet uppsåtligen. Mer exakt finns det tre nivåer av uppsåt. Denna "dolus directus" kan existera i första eller andra graden. I det första fallet talar man om "vilja" att begå brottet och i det andra fallet om "vetskap" att begå brottet. Den tredje nivån definieras av "dolus eventualis". Detta är den villkorliga avsikten, dvs. det medvetna accepterandet av en möjlig framgång.

Det är också tänkbart att en gärningsman agerar oaktsamt. Gärningsmannen agerar oaktsamt om han eller hon inte iakttar tillbörlig försiktighet i trafiken. Detta innebär att gärningsmannen objektivt sett måste ha kunnat förutse att brottet skulle ha kunnat undvikas. Dessutom måste gärningsmannen subjektivt ha handlat utan tillbörlig aktsamhet i enlighet med sina individuella förmågor och kunskaper. 

I många fall verkar det därför svårt att skilja på om och när en gärningsman har handlat enbart oaktsamt eller med uppsåt. Detta är särskilt relevant eftersom straffrättsligt ansvar i samband med oaktsamt beteende endast kan sanktioneras om normen i strafflagen också kriminaliserar en oaktsam handling. Detta framgår av 15 § i strafflagen.

Uppsåtligt och oaktsamt beteende
Endast uppsåtliga handlingar är straffbara om inte lagen uttryckligen straffbelägger oaktsamma handlingar.

Följande brott bör nämnas som exempel på grund av den frekvens med vilken de begås:

  • Övergrepp enligt § 223 StGB
  • Farlig kroppsskada enligt § 224 StGB
  • Överträdelser mot BtMG
  • Stöld enligt § 242 StGB
  • Bedrägeri enligt § 263 i StGB
Straffrätt, advokat för straffrätt, advokat för straffrätt, försvarsadvokat, advokat för straffrätt Köln, advokat för straffrätt Kerpen, advokat för straffrätt Witten, advokat för straffrätt Köln, advokat för straffrätt Kerpen, advokat för straffrätt Witten

Kroppsskada

§ 223 StGB

Misshandel är ett brott som är straffbart enligt § 223 i den tyska strafflagen. Vid detta brott ingriper gärningsmannen i en persons fysiska integritet. Detta innebär att det måste ha förekommit fysisk misshandel eller hälsoskador. Detta brott klassificeras enligt avsnitt 17 i den tyska strafflagen. Brottet är därför ett av de brott som riktar sig mot personer. 

Fysisk misshandel anses ha förekommit om personen har behandlats på ett obehagligt och olämpligt sätt och dennes fysiska välbefinnande eller fysiska integritet har skadats i mer än obetydlig omfattning. Skada på hälsa uppstår när ett patologiskt tillstånd orsakas eller förvärras. Detta tillstånd skall betraktas som ett patologiskt tillstånd.

Kroppsskada
Den som fysiskt misshandlar en annan person eller skadar dennes hälsa kan dömas till ett fängelsestraff på högst fem år eller till böter.

Hänsyn ska också tas till farlig kroppsskada enligt § Avsnitt 224 StGBgrovt vållande till kroppsskada enligt § Avsnitt 226 StGB eller oaktsam kroppsskada i enlighet med § 229 StGB. Dessa är antingen separata brott eller kvalificeringar av grundbrottet enligt § 223 StGB. Skillnaden är att en kvalifikation endast kan ges om grundbrottet också har uppfyllts. Oberoende brott som oaktsam kroppsskada kan också begås utan ett grundbrott.

Stöld/bedrägeri

§ Avsnitt 242 StGB

Till skillnad från misshandel är stöld och bedrägeri inte i första hand brott mot den kroppsliga integriteten, utan utgör egendomsbrott. Liksom vid misshandel är straffet fängelse i upp till fem år eller böter. Förutsättningen för stöld är alltid att en annan persons lösa egendom har tillgripits. Borttagande sker när en förändring av vårdnaden har ägt rum. Detta innebär inget annat än att en annan persons vårdnad bryts och att en ny vårdnad upprättas.

Exempel: En gärningsman är avundsjuk på en vän eftersom denne alltid har den senaste mobiltelefonen och skryter om det. Utan vidare bestämmer han sig för att stjäla mobiltelefonen ur hans ficka vid nästa möte utan att vännen märker det. Och så händer det.

I exemplet ovan kan stöld antas utan några problem. Mobiltelefonen är ett rörligt föremål som tillhör en tredje part och ett avlägsnande har också ägt rum på grund av att vännen har brutit mot vårdnaden och gärningsmannen har upprättat en ny vårdnad. Subjektivt handlade gärningsmannen med uppsåt i samband med en "dolus directus" och med avsikt att tillägna sig.

Stöld
Den som tar en annan persons lösa egendom i avsikt att olovligen tillägna sig egendomen för egen eller annans räkning kan dömas till fängelse i högst fem år eller till böter.

Bedrägeri liknar stöld, men de objektiva rekvisiten för brottet innebär inte ett bortförande, utan snarare ett förfogande eller, med andra ord, ett frivilligt givande som grundas på en falsk uppgift och ett fel.

Exempel: Gärningsmannen befinner sig i en specialiserad elektronikbutik och sätter prislappen för ett mycket billigare par hörlurar på ett dyrt par. Vid kassan hävdar gärningsmannen att han tog produkten från hyllan. Han får hörlurarna till det billigare priset.

Bedrägeri
Den som, i avsikt att skaffa sig eller tredje man en otillåten ekonomisk fördel, skadar en annan persons tillgångar genom att skapa eller upprätthålla en osanning genom att förvränga eller förtiga verkliga förhållanden ska kunna dömas till fängelse i högst fem år eller till böter.

I exemplet ovan handlar det inte om att ta bort, utan om att ge bort (förfogande). Påståendet om det osanna faktumet (bedrägeri) är underförstått i prislappen. Detta leder till ett brott enligt strafflagen, eftersom företagets tillgångar har skadats.

Formell straffrätt

Formell straffrätt

Förutom den materiella straffrätten finns det också så kallad formell straffrätt. Denna reglerar hur den materiella straffrätten kan tillämpas. Den formella straffrätten exemplifieras av reglerna för straffrättsliga förfaranden, som föreskriver att gärningsmannen ska straffas i slutet av förfarandet. De rättskällor som den formella straffrätten också kräver är straffprocesslagen (StPO), lagen om domstolsförfattning (GVG) och lagen om ungdomsdomstolar (JGG). Den omfattar också processen från utredning till verkställighet.

Exempel: En person blir angripen av en gärningsman. Polisen har efter sin utredning konstaterat att angreppet var obefogat. Åklagarmyndigheten måste nu väcka åtal för misshandel. I brottmålsprocessen säkras och granskas återigen all bevisning. I slutet av förfarandet utdöms ett straff av domstolen. Som redan nämnts är detta böter eller ett fängelsestraff på upp till fem år för enkel misshandel.

Förseelse eller brott?

§ Avsnitt 12 StGB

Huruvida en förseelse eller till och med ett brott har begåtts kräver en separat bedömning. Enkel misshandel, men även stöld, är förseelser. Om man tittar närmare på dråp är det redan ett grovt brott. Den grundläggande skillnaden mellan de två normerna är för det första den faktiska handlingen i sig, men också de rättsliga konsekvenserna. Vid vållande till kroppsskada är ett straff på upp till fem år fortfarande möjligt, medan straffet för dråp först börjar på fem år. Gränsen mellan förseelse och brott måste därför ha något att göra med det hotande straffet. Detta förklaras närmare i avsnitt 12 i StGB.

Brott och överträdelser
(1) Brott är olagliga handlingar som begås i Minsta dimension är belagda med fängelsestraff på ett år eller mer.
(2) Förseelser är olagliga handlingar som begås i Minsta dimension kan bestraffas med ett mindre frihetsberövande straff eller böter.

Huvudstraff och sekundärt straff

Huvud- och sekundärstraff

Utöver de huvudsakliga påföljderna, som alltid nämns i själva standarden, har en domstol alltid möjlighet att utdöma en sekundär påföljd. Detta anges dock inte direkt i den standard som definierar brottet. Möjliga sekundära påföljder skulle kunna vara konfiskering och beslagtagande av ett vapen eller indragning av ett körkort. Detta är tänkbart i händelse av ett rån som begåtts med ett vapen som du faktiskt innehade lagligt, eftersom du är innehavare av ett stort vapentillstånd. 

Ett körkort kan återkallas så snart ett brott har begåtts i samband med körning. Här kan man tänka sig alla brott och förseelser som oaktsam kroppsskada eller till och med tvång och smitning.

Straffrätt, advokat för straffrätt, advokat för straffrätt, försvarsadvokat, advokat för straffrätt Köln, advokat för straffrätt Kerpen, advokat för straffrätt Witten, advokat för straffrätt Köln, advokat för straffrätt Kerpen, advokat för straffrätt Witten

Straffrätt för minderåriga

Straffrätt för minderåriga

Vid en eventuell fällande dom använder sig ungdomsstraffrätten av ett mycket bredare spektrum av påföljder än vuxenstraffrätten. Där normal straffrätt föreskriver huvudpåföljder som fängelse eller böter, erbjuder ungdomsstraffrätten betydligt fler alternativ. Anledningen till detta är den pedagogiska faktorn i straffet. Till skillnad från de välkända huvudstraffen är dessa åtgärder "lex specialis" och är att föredra när det gäller brott som begåtts av en minderårig. Lagen om ungdomsdomstolar ger tre alternativ för bestraffning.

Å ena sidan finns det pedagogiska åtgärder, som är det mildaste straffet inom ungdomsstraffrätten. De syftar till att hjälpa gärningsmannen att inse sitt felaktiga beteende och motverka ytterligare brottslighet. Möjliga alternativ här är sociala aktiviteter eller att delta i olika kurser. Efter de pedagogiska åtgärderna följer de disciplinära åtgärderna. Dessa omfattar varningar, olika villkor eller till och med ungdomsvård. Följaktligen handlar det om att fullgöra samhällstjänst eller en kort form av frihetsberövande genom ungdomsfängelse. Den längsta formen av detta är permanent frihetsberövande, som kan pågå i minst en vecka och högst fyra veckor. 

Det sista alternativet för bestraffning är en ungdomsdom. Detta är den strängaste påföljden och innebär ett fängelsestraff på minst sex månader och högst tio år om brottet är ett brott för vilket ett fängelsestraff på mer än tio år är möjligt.

Avslutning

Om man tittar närmare på straffrätten med alla dess aspekter, så är detta ett rättsområde som kan och måste bedömas mycket subjektivt. Från det att brottet begås till det eventuella straffet är varje fall alltid annorlunda och resultatet av förfarandet med ett eventuellt strafföreläggande eller en fällande dom beror på ett mycket bra försvar i domstol. Kommer det att bli ett sekundärt straff eller bara ett huvudstraff? Har principerna för straffmätning följts? Kan ett mål läggas ned helt före fällande dom? Allt detta är våra uppgifter för din tillfredsställelse.

Det spelar ingen roll vilket brott du anklagas för, om det är en förseelse eller ett brott, om det är överfall eller bedrägeri, vi är, särskilt genom vår Expertis inom straffrätt och Erfarenhet av försvaralltid den rätta Kontaktperson för dina behov!

Behöver du ett försvar av en brottmålsadvokat?

Kontakta oss då

+49 (0) 2273 - 40 68 504

info@kanzlei-baumfalk.de

Advokatbyrå för straffrätt i Kerpen, Köln och Witten

Advokat för - Arbetsrätt | Straffrätt | IT-rätt | Dataskydd

Logotyp BAUMFALK - Advokatbyrå - Vit

Huvudkontor - Kerpen
Patrick Baumfalk, advokat
Huvudgata 147
50169 Kerpen
Tyskland

Filialkontor - Witten
Patrick Baumfalk, advokat
Berliner Strasse 4
58452 Witten
Tyskland

Vår samarbetspartner i USA, FL, Merritt Island, Spacecoast och Miami, USA:

Alexander Thorlton, Esq. - Tysk-amerikanska fastighets- och immigrationsrättscentret, LLC

Skydd av personuppgifter Tryck

Webdesign & SEO från Baumfalks tjänster

sv_SESvenska
de_DEDeutsch en_USEnglish fr_FRFrançais es_ESEspañol tr_TRTürkçe it_ITItaliano pl_PLPolski nl_NLNederlands ro_RORomână bg_BGБългарски ru_RUРусский sv_SESvenska